Berättelsen är människans viktigaste uppfinning. Utan den hade vi inte kunnat tala om det som var igår, det som är idag eller vad som kanske sker imorgon. Berättelser är människans unika förmåga att klä verkligheten omkring oss och fiktionerna inom oss i ord för att ge till andra. Berättandet är i mångt och mycket det som gör oss till människor. Därför är det också centralt i all utgivning här. Oavsett om det gäller facklitteratur, essäer eller skönlitteratur.

Vi lever i en massmedial revolution. Tyvärr märks det bland annat genom att etablerade massmedieföretag tvingas till ständiga nedskärningar. Tidningar, tidskrifter och förlag har det svårt idag. Men att medieföretagen har problem innebär inte per automatik att själva berättandet måste drabbas. Särskilt inte i en tid som vår, då alla med en dator och en internetuppkoppling kan göra publiceringsteknologin till sin. En publicering ligger numera bara några tangenttryck bort.

Den digitala teknologins potential att återigen demokratisera litteraturen är stor. Det är i alla fall vad jag hoppas på. Den förra stora litterära demokratiseringsvågen ledde till något värdefullt, den svenska arbetarlitteraturens genombrott med författare som exempelvis Moa Martinson, Eyvind Johnson och Vilhelm Moberg. Då var det arbetarrörelsens tidnings- och förlagsverksamhet som drev på den viktiga demokratiska utvecklingen. Idag kan kanske teknologin göra det.

Förhoppningsvis kan de digitala landvinningarna även tjäna ett bildande syfte. Efter min doktorsavhandling i litteraturvetenskap har jag ägnat en stor del av min forskning åt folkbildningens samhälleliga betydelse. En lärdom är att enskilda individers kritiska tänkande är viktigt i tider av polarisering. Historien visar att en position emellan dem som talar av mer ideologiska än kunskapsmässiga skäl är mest hållbar i längden. Jag vill genom i första hand egna texter, men även andras, försöka bidra till att den positionen stärks.

Frank Jimmy Vulovic

%d bloggare gillar detta: